Stress

Något som de flesta har mer eller mindre (kanske särskilt i dessa tider innan jul) är - stress!
 
Själv fick jag imorse munsår, mest troligt pga av stress. Det sa hon på apoteket iaf.
 
Känt av det en del på sistone, att jag haft stress i kroppen, en stor anledning till varför jag inte fått de resultat med deffen tex, påverkar kroppen negativt att ha stresshormon i kroppen och i nästa steg påverkar det ju i sin tur motivationen och så vidare.
Men klart man fått en del resultat ändå, även om det inte riktigt var de som man tänkt sig.
Så det blir vad det blir den här gången; lite mindre kroppsfett och en starkare kropp iaf!
Ser sen framemot nästa år som nytt år, nya möjligheter!
 
Min teori själv är att jag haft en del höga krav på mig själv iom skolan, att jag velat prestera bra och att det varit mycket nytt på kort tid och att det varit rätt pressat schema redan där. Att jag velat kompensera min tidigare skoltid då jag inte hade så mycket motivation till att prestera och att jag kände jag hade det nu och trivdes så bra så jag såg min chans till att göra det bättre den här gången.
Dessutom deffen på det och det har inte riktigt flutit på som jag velat och sen är jag ju rätt duktig på att ta på mig nya projekt eller ha mycket runtomkring mig som jag pysslar med så ja summan av kardemumman blir en mer stressad vardag.
 
Den känslan har hängt med lite i hälarna, men nu känner jag det måste bli en ändring på det!
(mest för att jag avskyr munsår och nästan aldrig har det, men även för att jag känner det påverkar mig negativt på andra sätt också givetvis)
 
Satt och rensade i kökslådorna och hittade min bibel från konfirmationen.
Såhär i juletider, skulle passa att läsa ett kapitel varje dag efter skolan då jag kommer hem för att varva ner.
Ska prova det! tror aldrig jag läst hela bibeln någon gång, möjligtvis barnens bibel.
 
Jag är ju en självhjälpsfantast så..
 
Googlade även på: bli mindre stressad och fick dessa tips som jag ska ta till mig.
 
-Fokusera på just nu
 
Tänk inte så mycket på vad som kan hända eller ska hända allt för mycket.
Tänka- nu äter jag och göra det. Inte låta tankarna glida iväg och tänka på massa grejer jag ska göra efter jag ätit. Fokus på en sak i taget. Göra listor tex och prioritera vad är viktigt och vad kan vänta.
En del planering i förväg underlättar och gör vardagen mindre stressig.
 
-Fokusera på andning
 
Kom ihåg att andas, ta djupa andetag ibland.
 
-Ta en lugn stund för att varva ner ibland.
 
Ligg ner en liten stund efter plugg/jobb och läs eller lyssna på lugn musik.
 
 

Livskunskap

Följande har jag plockat ut från min fina vän och ex kollega Janne och hans bok "Hitta jaget":
 

En känsla ljuger aldrig, den kan aldrig vara fel och den är din länk till själen.

 

Du kan inte ge något du inte har själv och du kan inte ta emot något du inte ger

 

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

 

Du kan förvandla en last eller negativ tanke till något positivt relativt enkelt genom att tex tänka på den negativa tankens motsats.

 

Den som inte har något problem har ett problem i att inte ha något problem.

 

 

Istället för att lägga tonvikten på vad vi inte ska göra så bör vi tala om saker som vi bör göra

 

Det jag tänker, det får jag

 

Visst blir det mycket enklare leva om jag tänker att ”jag vill” istället för ”jag måste”?

 

Vill vi ha kärlek så måste vi röra oss mot kärleken, inte göra misstaget stå stilla och känna avund, bitterhet och hjälplöshet.

 

Be inte om saker- be om möjligheter!

Be inte om rikedom- utan om tacksamhet för det du har

Be inte om mera för att fullfölja din egen plan- utan be om att skaparen visar mer av sin mening med ditt livsmål.

 

Det vi väljer och beslutar oss för idag kommer bli vårt liv imorgon.

 

 
 

Övergången

Känner jag behöver knyta ihop påsen lite.
 
Senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på det som hänt och igår kom det nästan som ett genombrott ändå.
En känsla av tacksamhet infann sig. Faktiskt så att jag skrev ihop ett meddelande där jag bara var tacksam för allt det fina som jag ändå fick uppleva. Jag skickade det inte, men ibland behöver man bara skriva av sig lite och sen är det bra, det måste inte postas eller skickas, bara ha skrivits.  
 
Faktiskt glad att ha testat och vågat köra mitt race och fått den här erfarenheten. Särskilt att få känna att någon faktiskt bryr sig om min njutning! den varan har jag inte varit alltför bortskämd med om man säger så!
Så det var en rätt häftig känsla som jag längtar till att få uppleva igen!
 
Varför jag fastnade väldigt fort för just den här killen var nog för att han kändes lite lik mig och det är inte så ofta jag känt så och att han dessutom kunde tillfredställa mig..ja det var bara helt underbart!
Dessutom var han enormt söt också! Han verkade som ha allt så att säga och passa in i min dröm om en karl som kunde ta mig som den jag är.
 
I början kändes allt som lätt och rätt, jag trivdes bra med mig själv med honom, jag funderade inte så mycket utan var bara i stunden och tyckte det kändes rätt underbart!  
Men i slutet kände jag mig inte riktigt tillfreds med mig själv.. jag blev en orolig, nervös, osäker typ som jag egentligen inte är eller vill vara. 1 gång så väntade jag med att svara nästan 1 dag bara för att han drog ut på tiden med att svara, grymt töntigt och sånt vill jag faktiskt inte hålla på med.
Det är bara så, jag är ingen "spelare" och vill inte heller vara så det är nog bara inte min grej och då kan jag ju som bara göra som jag kan göra och det är att tuta och köra!
 
Jag kan väl dock inte förneka att jag gått runt lite och hoppats att han skulle höra av sig och säga han ångrar sig, men samtidigt måste jag ju lita på vad han sa, att det där extra inte fanns där och gå vidare och inte fundera så mycket kring om det hade kunnat bli annorlunda om jag gjort på ett annat sätt.
 
Som man säger i sagoböckerna på kassett; Nu är det dags att vända blad :)
 
 
 
 

Självrannsakan

Det går ju inte undkomma att man rannsakar sig sig själv efter man varit med om något som gjort intryck på en.
 
Men här handlar det inte om att klanka ner på sig själv utan att se vad man kan göra bättre till nästa gång!
 
Vad för sidor hos en själv som man skulle kunna jobba med tex.
 
Jag har ju tex problemet att jag kan råka häva ur mig grejer som kan bli väldigt knasiga! och så har jag ångest sen efteråt för att jag sa det för det kan ha sårat någon, dock är jag inte den som är sen att be om ursäkt för mitt beteende, men det hade ju varit bra om man kunnat jobba på att stoppa sig själv från början så man sluppit den där ångesten efteråt.
 
Den här turen så testade jag att i princip bara själv klara av att tolka saker och ting, men nu i efterhand så kan jag känna att det är nog bättre dela med sig med kompisar och ta tips och råd och kanske framförallt fråga EN KILLE hur han tror man ska tolka saker som sägs/skrivs. Det är nog lätt att tolka saker negativt, särskilt när man redan har en klump i magen som ligger och gror (även om den i vissa fall kan visa sig vara rätt, magkänslan ljuger ändå sällan) och därmed skärra upp sig själv bara mer fast det kanske inte behöver vara det, bara det att personen inte uttrycker sig som man hoppas eller vill. Och så blir man lätt en "stressfitta med bekräftelsebehov" ja lite så jag känner mig såhär i efterhand :P
 
Men det är grymt svårt när man själv börjat lägga eller vill lägga foten på gaspedalen och den andra fortfarande är kvar på kopplingen..
 
Man kanske får ett lite svävande svar, när man helst av allt bara vill höra personen säga: Ja, lätt! :D det gör vi!  
Dock jag som person är väldigt rak och ärlig och kan ha behov av att få den bekräftelsen att jag känner att någon verkligen vill umgås, så för mig funkar det väl inte riktigt med att få ett halvdant svar heller, men nästa gång kanske man kan testa chilla lite och smälta det lite/ge det lite tid och inte ha så bråttom döma ut det på ett visst sätt, även om jag själv kanske inte behöver tid att fundera ut vad jag vill så är ju inte alla lika.
 
En vän sa dock en fin sak: Det finns säkert någon där ute som uppskattar just det hos dig och som är likadan och då kommer det kanske inte vara lika svårt.
Det gäller kanske bara träffa den där personen som är ganska lik en själv?
Då kanske det inte blir så mycket missförstånd?
Dock är det nog lättare sagt än gjort! har sagt mycket det på senaste till mina vänner att jag hade så gärna önskat att få träffa någon som är lite som jag! då brukar jag mest få en klapp på axeln och lycka till ungefär :P
Översatt så menar dom är jag är väldigt speciell och att det kommer bli svårt/kanske omöjligt hitta någon som är som jag.
Men jag är optimist ut i fingerspetsarna så jag tror allt han kan finnas där ute någonstans!
 
Svar på kommentar: Tack Annelie, alltid skönt höra lite stöd! :) och igenkänning! faktiskt inte sovit så gott på senaste..
Men det känns hoppfullt att höra att när det är rätt så är det lätt. Kan känna jag faktiskt också tror på det!
 
Svar på kommentar: Tack Julia! Ja, ibland får man väl som till det antar jag med dom där orden ;P 
 
 

In the circle

När jag började min deff hade jag ganska nyligt avslutat en dejtingrelation och sa till mina vänner att nu ska jag satsa på mig själv och deffen och inte tänka så mycket eller engagera mig i någon kille..tror ni jag höll det?
Näe!
Råkade ju stöta på en kille för några veckor sen som var lite av fantastisk!
Men det blev inte riktigt som jag tänkte mig så det är avslutat nu tråkigt nog, men kom inte helt som någon överraskning heller.
Är det något man lärt sig så är det att har man väl fått den där känslan att något inte stämmer så brukar den ofta stämma.

Men jag deppar inte ihop för det! (kan inte riktigt tillåta mig göra det just nu, för det skulle innebära en massa extra kalorier i glass och godis och nu är det ju bara ca 1,5 vecka kvar till kalipermätning!! så bara hålla ut!)
Men även för jag har en teori som jag kallar in the circle:

Den här teorin funkar både i jobb och förhållande och går ut på att om man är i the circle tex ofta varit i förhållande så är det lättare träffa någon ny om man sen råkar bli singel då man som redan varit in the circle. Har man däremot ofta varit utanför the circle tex varit arbetslös eller singel en längre tid så är det svårare komma in i the circle.

På sistone har jag dejtat en del och jag känner faktiskt jag gör framsteg och närmar mig tillbaka i the circle!
Det var en tid då jag var in the circle och så underbart det var! men sen hamnade jag utanför och mådde inte särskilt bra allmänt heller och sen har jag som haft som svårt ta mig in igen, först nu på senare som det börjat lossna!
 
För jag har faktiskt börjat träffa fina, snälla och pojkvänspotentialkillar istället för tvärtom. Sen har det inte riktigt gått ändå fram för mig, dels på grund av mig själv och mina egna känslor, men också som nu sist det omvända.
 
Det är som när man ramlar av cykeln, inte ställer man ifrån sig den och ger upp, man sätter sig upp och fortsätter försöka och till slut så går det!
Att inte lyckas är inte att misslyckas, att ge upp det är att misslyckas.

Dessutom vet jag mitt eget värde och vet vad jag förtjänar: det bästa och någon som verkligen vill vara med mig och som jag verkligen vill vara med också!
Och kanske den största bekräftelsen jag suktar efter: att hitta någon som verkligen uppskattar mig för mig och min personlighet som den lite speciella person jag är :)

Notering till mig själv bara: sluta köpa presenter/överraskningar till killar jag bara dejtar!! haha
Den som spar han har till tillfällen där det räknas!

Ligga med P3- Tvåsamhet

"Tvåsamhet = den mest socialt accepterade mobbningen om finns. ”Nej tyvärr kan vi inte ses ikväll för vi ska mysa och kolla på film” Jaha? Sedan helt plötsligt när den andra i den härliga tvåsamheten har något för sig, då är det ju toppen att en finns och hänga med. Och som den där singeln ska det liksom alltid finnas tid för alla som behöver en.


Bittert? Ja, men så här kände jag i ungefär i tre och ett halvt år medan alla mina kompisar (med undan tag för två) levde i relationer och hade söndagshäng delade vardags liv. Jag fick stå för festen. Jäklarns vad mycket fester, jäklarns vad mycket självömkan på bakis-söndagar. Men jag skulle aldrig bli en sådan som inte hänger med mina polare om jag träffar någon! Jag ska minsann prioritera dem! För jag vet hur det känns att vara ”utanför” på grund av att en inte har en relation, SKIT PÅ DIG TVÅSAMHETEN!


Jaha ja, och här är jag nu fyra år senare. Blev sambo för ett par veckor sen och har den senaste veckan mest legat på soffan ätit godis och kollat film med min kille, och mår så jäklans bra! Så avslappnad och behöver inte stress-smsa alla jag känner för slippa ensamheten till helgen.
Men hur blev det så här?  Och varför blev jag "helt plötsligt" en utav ”mobbarna”, och varför skäms jag inte mer än jag gör?

Min teori är: Nu tillhör jag den sociala normen och vare sig jag vill erkänna att jag vill göra det eller inte så är det jäkligt bekvämt att befinna sig på den sidan som är ”rätt”.
Och det är ju inte så att jag vill dumpa min dude bara för att bevisa något .

Nej, det här är ju gött och tryggt och sedan har jag ju alltid någon rolig singel kompis att hänga med om andan faller på.


Livet är allt bra när en står på toppen av backen!"

/Hanna


1 månad kvar!

Idag på dagen är det 1 månad kvar innan jag fyller år!
 
Så jag passade på göra en liten önskelista:
 
1. Fittpiercing (Offer-piercing, Umeå)
 
 
2. Proteinpulver Whey-80 något god smak tex Protein Delight från Budo Fitness
 
 
3. Pearlized grejer, tex kors osv så man kan pyssla och göra egna smycken
 
 
4. Resväska (bra, snygg, gärna lite spejsat utseende)
 
 
5. Office-paketet till Vista
 
 
 
6. Pengar
 
 
7. Presentkort Gina tricot, HM
 
 
8. Gps till bil
 
 
 
9. Träningsväska Adidas röd/svart finns på Intersport
 
 
 
10. Beryll 3-spot Ikea, Indira sängöverkast vitt Ikea
 
 
11. Donkey kong spel Super nintendo
 
12. Parfym JA! från Björn Borg, DKNY grönt eller rött äpple
 
 
 
 

Proteinbollar

Testade ett nytt recept på proteinnegerbollar igår. Blev betydligt kladdigare än dom förra + att det är proteinpulver i så känns som en ännu bättre boll än dom förra. Goda var dom också :)

Recept finns i bilden


LR

Ikväll har jag varit hos Annelie på visningskväll, en kompis till henne som visade krämer och smink från ett tyskt företag som heter LR.
Snälla Vic gav mig lift också :)

Blev dock inga inköp, men det hade jag inte räknat med heller, men en mysig kväll :)


Pissmåndag!

Åhhhh jag blir gaaalen!

Min PT skickar mitt nya schema sent, vilket stör mig oerhört! Tycker inte om att bli lovad en tid och sen inte få det uppfyllt. Sabbar min tidsplanering mm

Min cykel fick punka! Jädra fyllesvin eller klantarsel som tappar glas på hela gatan!

Ingen bra dag idag, hoppas på något positivt besked innan den här dagen är över iaf.


Ibland är vissa nätter bara så hårda

Han var så arg. Jag vet väl att han försökte mena väl, men när ändå känslan av att inte duga kom, ja då vet jag att du var där.

Min räddande ängel, som alltid och förr. Och jag hade kunnat svära att det var dig jag höll i min famn.
Det var så sant, min kind mot din.
Jag minns snön yrde och la sig omkring.

Men jag vaknade av gråten i min hals, för någonstans i drömmen så visste jag att du inte längre fanns.


Den största skräck jag har är att bli ensam lämnad kvar, oälskad och sönderriven

Länge sen en biktsöndag. Men igår började vi prata om att jag fyller 25 vilket är något som jag inte har tänkt på tidigare och även om jag trodde att jag inte hade någon åldernoja så verkar det tryckt på någon knapp ändå och som behöver komma ut idag.

 

Men det är inte direkt åldersknappen som avfyrats.

 

Det är min rädsla att inte hitta någon som kommer tycka om mig som jag är.

 

Jag har en liten inofficiell lista över finaste kommentarer jag fått från motsatt kön. Men allt det är bara ytligt, även om vissa av dom är väldigt fina så slår det aldrig min fantasi om att som på film bli upplyft, kanske snurrad ett varv och sedan att en känslig hand smeker bort en tår på min kind och säger något i stil med;

 

jag tycker om dig som du är, just precis såhär, ändra ingenting, jag gillar dig

 

(Texten är från en kasett när jag liten, sagan om Myntrix som delades av gratis av Föreningssparbanken)

 

http://www.youtube.com/watch?v=rWzUclY_aOo

Det roligaste är när killelefanten säger; tycker du verkligen om mig? och tjejelefanten svarar med ett ljudligt mmm..tänk er ett utdraget stön. 1:23 in i klippet.

 

Det är där mitt största bekräftelsebehov ligger. Att få känna att jag duger inför någon som jag vill duga inför. Visst har det efter vägen dykt upp hållplatser där någon stått och hållt i en skylt med texten ”du duger för mig” men då har jag känt att det är inte dig jag vill duga inför.

Så min vandring har gått vidare..

 

 

Eller som Richard Wolf sjunger; ”min största sorg i livet är den att jag aldrig blev vald”.

Min skoltid var till största del en känsla av att aldrig bli vald. Och jag undrade ofta ”varför kom jag till jorden om jag bara är till besvär?” men så tog skolan slut och som jag brukar säga så började mitt liv.

 

Jag flyttade dit jag ändå sen jag kan minnas faktiskt känt mig hemma och sen var det som att mitt liv föll på plats. Jag träffade mina idag bästa vänner och insåg att när man inte är som alla andra som jag inte är, så handlar det om att man måste hitta ett ställe där människor accepterar en och först då kommer de välja en.

 

Så när allt kommer omkring så var jag nog bara på fel plats och det var det allt handlade om. Inte egentligen att det var något fel på mig eller att jag inte dög att vara kompis med eller inte var värd att tycka om. Så min känsla som jag gick och bar så länge om att vara på fel plats var inte tokig, den var bara en sanning som det tog ett tag för mig att inse.

 

Även om man ständigt utvecklas så kan man väl ändå som säga att man närmar sig slutprodukten av vem man är och jag tycker om den jag har kommit att bli och är. Min stora önskan är bara att få träffa någon som också tycker det och som jag vill ska tycka det.  

 

Men som Peter LeMarc säger;

”Där ute ropar någon ditt namn, med en tålmodig famn, för dig att fall i tveklöst och naket”

”Så fortsätt längta, hitta mod, våga hoppas, våga tro”

 

[En sån som jag- Peter LeMarc]

 

Svar på kommentar:

Tack Julia! tycker du lyckades bra med peppande kommentar jag, det är alltid skönt att få höra att man inte är ensam om att känna så även om det ibland känns som det.


Må fettet brinna och musklerna flöda! här är mitt nya träningsschema f.r.o.m v33

Rygg

1

2

3

4

5

Chins

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

T-bar rodd

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Sittande rodd

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Latsdrag

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Kryssdrag

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Mage

4x50reps

 

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

Framsida lår

1

2

3

4

5

Benböj

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Legpress

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Benspark

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Stående Vadpress

3x15reps

4x15reps

4x20eps

4x20reps

5x20reps

Sittande vadpress

3x15reps

4x15reps

4x20eps

4x20reps

5x20reps

Mage

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

Bröst

1

2

3

4

5

Bänkpress

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Hantlar lutande

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Kettlebellövningar 3-4 st x 10min

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Hantellyft

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Mage

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

Biceps+triceps

1

2

3

4

5

Bicepscurl stång

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Hammer curls

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Dips

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Press mot pannan

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Mage

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

Baksida lår

1

2

3

4

5

Raka marklyft

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Utfall

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Liggande lårcurl

3x12reps

4x12reps

5x10reps

4x6reps

4x8reps

Sittande Vadpress

3x15reps

4x15reps

4x20eps

4x20reps

5x20reps

Mage

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

4x50reps

Kardio

         

Promenad

3x40min

3x50min

3x60min

4x40min

4x50min

Spinning

1x60min

1x60min

1x60min

2x60min

2x60min


Att åldras med ro

På sistone har ämnet ålderdom eller att bli äldre dykt upp på diskussion, nu senast med en kollega för någon dag sen.

Men jag känner faktiskt ingen större oro över att bli äldre, jag måste faktiskt säga att ju äldre jag blir desto mer ro i kroppen får jag och det är något väldigt positivt för mig.

Jag har varit en ganska orolig själ inombords som har sökt väldigt mycket, men nu när mitt liv börjat ordna upp sig; jag har fått stabilitet i tillvaron och sen att jag har börjat känna att jag kan få rota mig, så känns det rätt bra.
Känner varken att jag börjar bli gammal eller att jag saknar min ungdom, det bara är och jag trivs rätt bra.

Att tiden läker alla sår stämmer ju faktiskt på sätt och vis. Det känns mycket lättare idag att prata om det tråkiga som varit och jag har även ett annat förhållande till det idag än förut. Jag känner inte samma avsky eller agg mot det som förut. Mest av allt så är jag inte rädd och skäms inte heller längre tror jag och det tror jag mycket tiden och mitt eget inside-work hjälpt mig att komma fram till eller komma tillfreds med.

Förstår mig nog inte riktigt på det där skämtet som alla dra om "vart rullatorn är"? när man börjar fylla typ..22?

Jag tror faktiskt man till stor del är så gammal som man gör eller känner sig.

Avslutar som i American history X med ett citat:

"För att bli gammal och erfaren måste man ha varit ung och galen" 

Bara gråt

Just sett klart onsdagens avsnitt av BB, enda avsnittet jag hoppade över i veckan och visar sig vara det där det händer mest! typiskt. Men nu har jag sett det iaf, ville ju se hur spektaklet mellan Sipan och Amandus spelades upp efter all uppståndelse.  

Men det är inte det som jag tänker på när klippet tar slut.

Jag tänker på gråt och att visa sina känslor kan föra människor närmare varann. 
Efter det här (Amandus gråt) så blir dom (Camilla & Amandus) mycket mer intima och kanske t.o.m att dom har sex.

Att se någon gråta är på något sätt så intimt eller känslosamt så det binder ofta samman människor.
Att våga visa sin gråt för någon och att bli tröstad är något väldigt värdefullt.
För när man gråter känner man ju sig ofta som mest sårbar och svag och då tror jag de flesta behöver något eller någon att hålla tag i.

Särskilt ,om man får vara lite fördomsfull, när en kille gråter. När jag själv har upplevt det så blir det faktiskt som ovan, att man kommer varann närmare, detta händer även med tjejkompisar, men då blir det intimt på ett annat sätt än när det är med motsatt kön för man delar något så skört och sårbart och ibland ändå som vackert, lite sällsynt skulle man kanske kunna kalla det.
För det är ju allmänt känt att killar "inte ska gråta" även om det är just det de behöver och att de faktiskt har lika stor rätt att vara ledsna och gråta som tjejer. Många tror att den som gråter är feg och vek.
Men jag skulle säga att det är tvärtom, den som gråter är modig! som vågar visa sina känslor, dock inte till överdrift, men jag tror ni förstår vad jag menar.

Jag skulle faktiskt vilja säga att det är hälsosamt att gråta! dock kanske till en viss gräns såklart, inte kul att vara ledsen jämt. Men ibland mår man faktiskt bättre efter man fått gråta en skvätt.

Människan är ganska duktig på att bära "osynlig packning", men är det något jag vet så är det att den där ryggsäcken mår man så mycket bättre av om man tar av sig den istället för bara bita ihop och fortsätta bära den. För kanske 2 år sen nu skrev jag här om att gå till en samtalsterapeut och för mig så var det bland det bästa jag gjort i mitt liv! jag tog ett beslut att sätta ner ryggsäcken, lämna den där och fortsätta klättra uppåt. Dock ska det understrykas att ibland efter vägen så kan den fortfarande stå och vänta på mig, men då ser den kanske inte riktigt ut på samma sätt, saker och ting kan ha förändrats på den biten jag gått. Men jag tror även mycket på att går man igenom svåra saker så kommer man ut som en starkare människa och har lättare att ta emot nästa motgång. För det är ju så med livet; det går upp och ner. Ibland hinner man långt upp och ser nästan toppen och ibland står man där i början vid vägskälet och vet inte alls vart man ska gå och ibland fastnar man någonstans i mitt. Vem vet kanske är det inte ens möjligt att ta sig ändå upp, men på något sätt så måste man ju ändå sträva efter att komma dit eller åtminstone så vill man ju ändå försöka.
"Det sägs ju att det sista som överger en människa är just: hoppet"


Jag har vad jag brukar kalla en liten finaste-saker-folk-sagt-till-mig-lista och på topp 3 så var det en gång en som sa till mig dessa ord "you're so beautiful when you cry" då jag var jätteledsen och störtgrät och sen torkade min kind. Det var nästan som på film faktiskt. Oftast känner man sig ju inte så snygg då man gråter så att han sa det välte min värld litegrann.

Den som stannar när det är som värst är den man vill ha närmast när det vänder och blir till bäst!


[Gråt- Peter LeMarc]

Födelsedagsönskelista!

Idag är det bara 1 månad kvar tills jag fyller år och vad passar väl bättre om inte en födelsedagsönskelista! :D

Duschlist K-rauta (vit)




Presentkort på Intersport, Make up store, Biltema

 


Fiskartröja (
http://www.norwool.com) (stor strl typ L eller XL)




Lusekofta Romsdal (
http://www.norwool.com) (stor strl, typ L eller XL)



Glassmaskin



Resväska (kabin och stor) (bra och hållbar, märkesväska)



Bäddmadrass/madrassskydd 105 cm



Donkey Kong spel Super Nintendo



Tv-serier Weeds ej s2, Californication, The Office usa ej s2,3,4

  

Tommyguns clever curls & waves (http://eleven.se)

Grejer till Sweden rock:

uppblåsbar madrass, uppblåsbar kudde, handfläkt, picknickpläd, första hjälpen kit (http://www.Biltema.se)

Cult design diskmedel burk svart (http://miaslustgard.se)



Kamerastativ


Vi är alla paket

2 skärp från H&M som jag köpt tidigare.



Men det här inlägget ska handla om något mer än bara ett skärp med en rosett på.

Det handlar om att se sig själv som ett paket, något som jag börjat göra på senare dar och som hjälpt mig väldigt mycket i kampen mot känslan att inte duga & att inte vara tillräckligt värdefull för någon.
För vi är alla värdefulla och bör se oss själva som ett paket som är betydelsefullt och som bör hanteras med varsamhet. Det är ju faktiskt inte alla som man ger ett paket, utan paket ger man oftast till dom man tycker om och så bör man också litegrann tänka om sig själv.

Så låt inte andra köra över dig eller behandla dig som att du vore mindre värd än andra eller att du är någon som andra kan ha på sidan eller ta till när det kniper för du är värd så mycket mer, särskilt eller iaf om du vill ha så mycket mer. Det är såklart lättare sagt än gjort, men jag kan lova dig att det kommer löna sig i längden och att du kommer må så mycket bättre av att säga det istället för att tiga och bara acceptera det.  

Säg nej, sätt ner foten, stå upp för dig själv och säg ifrån om andra behandlar dig fel. Även om den/dom inte lyssnar så har du åtminstone sagt till och många respekterar faktiskt människor som vågar sätta gränser och säga till om dom blivit dåligt behandlade.

Att vara en paket, bildligt talat ;)



Ta hand om ditt paket!

Om du hade 1 timma kvar att leva

Hittade den här rubriken på en blogg http://nollfemnolltva.blogg.se/2011/october/nar-ni-valjer-rubrik-om-jag-hade-en-timme-k.html#comment och tyckte det var en väldigt intressant rubrik.

För vad skulle man egentligen göra om man bara hade 1 timma kvar att leva?

Själv tänker jag att dödsögonblicket i min sista timma skulle avslutas med att jag kastade mig ut för ett plan och dog i luften/ i min högsta adrenalinkick. Känns som en ljuv död, bara fall fritt och sluta ögonen.

Sen vad man skulle göra under resten av tiden tycker jag är lite svårare.
Jag skulle nog vilja avsluta det så roligt som möjligt iaf, med dom som jag tycker allra mest om.

Samtidigt är 1 timma inte så mycket att spela på, man hinner ju inte utomlands tex, för vi utgår ifrån att man är hemma. 

En annan tanke som slår mig är att jag nog gärna skulle vilja självförverkliga mig själv, göra något som skulle få mig att känna att jag spridit något vidare till världen. Kanske någon inom musiken. Att få spela in mina låtar och att få dom spelade på radion eller sjunga in en låt skriven av någon som skulle passa mig som handen i handsken skrivet av någon cool snubbe/tjej eller så få ha en stor rolll i en film! Vore rätt ballt.

Samtidigt skulle jag nog vilja ha lite romantik och njutning i min sista stund, en passionerad dans med vacker musik och filmsexscener som avslutas med den största njutningen jag varit med om. En försmak av himlen så att säga.

Men åter till den skojiga delen, hur skulle man då få ut det mest roliga i slutskedet av livet? egentligen hade man nog velat återleva dom där stunderna som man skrattat som mest, ni vet sådär man får ont i magen och så hade jag velat se/prata med mormor igen. Men nu är det nutid, det går inte att gå tillbaka i tiden.

Har lite svårt för att komma på exakt vad man skulle göra för något med vännerna i den allra sista timman, men jag skulle åtminstone vilja ha dom runtomkring mig. Men kanske kolla igenom gamla bilder/prata minnen.  

Så tidschemat enligt följande: spela in musik/film, passionerad dans och sex, prata minnen med vänner och slutligen kasta sig ut i luften.

Mer hinner man nog inte, om man ens hinner allt det här. Men något åt det här hållet iaf :)

The man of the hour

Varit på tal en hel del ikväll, så blev så sugen att jag laddar upp det.

Programmet var 100 höjdare och inslaget heter Bo-i-bilen-mannen

"Ähhh.." haha


Christmas home update /eller tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen?

Hurtsen fick flytta och bli hurts till dator och tv-bänken/byrån vid ena fönstret fick gå.


Före



Efter




Funderar lite vad eller om man skulle ha haft dit något annat, men just nu vet jag inte riktigt vad.


Före


Efter


Och hit fick kassetterna flytta:





Svar på kommentar:

Too late... :D min däremot är superfin! ska ta med den till jul så ska du få se :)

Tidigare inlägg