Gör mig lycklig nu, gör mig lycklig igen

Jag önskar jag också kunde få säga det någon gång. Att jag är lycklig. Känns som att idag skrev alla om hur lyckliga och glada de var och jag känner bara problemen hopa sig över mig och att livet är bara en enda smörja av val och problemställningar, men mest är jag nog bara avundsjuk.

Jag är den första att säga att jag är glad för andras skull, att de får vara så lyckliga och glada, så det är inte det det hänger på, jag önskar bara att det skulle vara min tur någon gång.

Önskar jag någon gång kunde vara helt nöjd. Hela tiden vill jag ha mer och sen hatar jag att jag byggt upp för mig själv att man inte kan vara nöjd eller lycklig och vara själv. Att man måste vara tillsammans med någon för att vara det. Men egentligen är det kanske inte så konstigt att det är så eftersom rent biologiskt så är det ju meningen med livet " att hitta någon att föröka sig med". Nu var det iofs ett tag sen jag var tillsammans med någon, men som jag minns det så var jag faktiskt som lycklig då eller iaf väldigt glad och kanske t.o.m som nöjd.

Samtidigt har jag rätt mycket på senaste sett att vara 2 inte alltid behöver betyda att man är så lycklig.
Men då jag byggt upp den bilden så kan jag som inte se att jag inte skulle vara lycklig om jag var just 2 istället för 1. Ibland då någon bråkat eller gjort något dumt mot sin flick-/pojkvän så frågar dom om det verkligen är det jag vill ha. Och ja det är det, hellre att kunna bråka med någon ibland än att sitta själv i sin lägenhet hela tiden. 
Sen hoppas jag väl att när jag träffar någon att vi inte ska bråka så mycket, men ni förstår poängen.

Jag har egentligen inga större problem att vara själv, jag går och tränar själv och mycket annat. Ibland är det skönt att göra grejer själv som tex shopping då man kan stå och fundera hur länge som helst. Fast då skulle det kanske ha gått snabbare om man hade ett smakråd förstås, allt är relativt.
 
Det är mest bara att det är så tråkigt att man måste göra allt själv "fast ska man ha något gjort så ska man ju göra det själv" men det är inte alltid "ensam är stark", ibland klara man inte alla grejer själv.
Sen är det ju inte alltid ens kompisar har tid för en heller så då kan det bli väldigt ensamt. 


En sak som jag stör mig på eller avundas på är när man frågar någon som har flick-/pojkvän om man ska göra något i helgen och dom säger; jag ska bara kolla med ...först. Ibland tänker jag bara kan man bara inte svara för sig själv eller säga ja eller nej utan att behöva kolla med någon annan?! samtidigt så är det ju så att är man med någon så kan man kanske inte bara tänka på sig själv och kanske därför måste fråga den andre också.



Känns som att man inte skulle vara lika beroende av att ens kompisar alltid kunde umgås med en på helgerna om man hade någon.

Jag är jätterädd för att någon ska tycka att jag är klängig eller umgängeskåt samtidigt som jag inte vill vara själv. Jag har så fina vänner, men mitt kompissjälvförtroende är ibland inte så bra.

På veckan är det inte så farligt att vara själv iaf om man jobbar mycket, det är värre på helgerna. En hel helg hemma själv kan jag tycka är så ledsamt att jag bara vill gråta, även om det händer och jag på sätt och vis klarar det. Men det är inget jag tycker om och ofta blir jag väldigt nere av det.

Det här är inget tyck synd om mig, medömkan eller ge skuldkänslor inlägg, utan bara ett rakt och ärligt inlägg hur det kan vara att vara en 22-årig singel.

I sommar gick jag ut med inställningen; i sommar ska jag ha kul och det har jag sannerligen haft! jag var så less på besvikelser + att jag tänkte att om jag åker till Norge så var det ju ingen vidare idé att försöka inleda något med någon just nu.

Men man kan ju inte fly från sina känslor och innerst inne vill jag ju inget hellre än att träffa någon bra som man kan bli kär i och som kan bli kär i mig.


"Let's go all the way tonight

No regrets, just love

We can dance until we die

You and I will be young forever"

Katy Perry- teenage dream


[Mats Ronander- gör mig lycklig nu]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback